Akaroa

Måndag morgon och vi for iväg till Akaroa, detta lilla franska samhälle ca 10 mil söder om Christchurch. Väl framme bestämde vi oss för att ta en båttur ut i Akaroa Harbour för att titta på djur o natur. Att barnen fick åka gratis och vi vuxna blev bjudna på vitt vin och öl gjorde inte att resan blev sämre. Barnen fick naturligtvis även de varsin dricka. Ytterliggare ett stort plus var det lilla antalet resenärer, där vi fick i stort sätt all uppmärksamhet av besättningen. Besättningen bestod också av en liten hund vars uppgift var att spåra delfiner. Det var en uppgift han klarade galant. Han gick helt i spinn när det dök upp 3 delfiner tillsammans. Delfinerna vi såg var Hector Delfiner som är de minsta i världen. De går även under namnet Nya Zeelandsdelfiner.

Naturen runt Akaroa är enastående vacker med höga grönklädda vulkanberg och turkosfärgat vatten och vi tröttnar aldrig av dessa vyer.

Äntligen!

Då har min mamma äntligen kommit hit. Igår kl 14.05 landade Emirates flight 418 i Christchurch. Hela familjen Eklöv var på plats för att möta ett efterlängtat par. Resan hit hade gått bra förutom ett litet missöde i London där planet hade fått teknisk problem och de blev där 12 timmar försenade. Efter en natt på liggunderlag på Heathrow flygplats fortsatte deras resa till Dubai. Eftersom de var försenade och redan missat nästa flyg blev det en natt på lyxhotell i Dubai, innan vidare färd till Christchurch via Bangkok och Sydney.

Efter en god natts sömn i Casa del Eklöv har vi idag bla varit vid Woodend Beach. 3/5 av oss var tuffa nog att bada fötterna i ett kallt Stilla havet. Solen har lyst och vi njutit av härlig vårvärme. Under eftermiddagen tog vi en tur till Ashley Gorge. Nya Zeeland har mycket att bjuda på och imorgon bär det av på nya äventyr.

Stranden

Veckan har rullat på och så även efterskalven. Just nu är det drygt 18 timmar sedan Moder Jord skakade senast. Jag vaknade dock inatt och var helt säker på att det var en jordbävning som väckt mig. När jag i morse skulle kolla hur stark skalvet var, blev jag väldigt snopen när jag upptäckte att det inte varit någon överhuvudtaget i natt. Vi hoppas att efterskalven slutar snart.

Idag åkte tjejerna och jag till Woodend Beach och tog en långpromenad. Solen strålade och det var vindstilla emellanåt, så härligt. Hade vi varit riktiga kiwisar hade vi haft linne, shorts och flipp flopp på oss idag, men vi är lite för fega för det så det blev på med både långbyxor och jacka.

Vi har kommit in i vardagen igen efter en vecka som inte på något sätt varit normal och idag var tjejerna tillbaka i skolan som var stängd hela förra veckan. Det är endast 2 veckor kvar på denna termin och Carolinas skolresa till Hanmer Springs, som skulle gått av stapeln nästa vecka, är framskjuten till första veckan på nästa termin. Ett bra beslut, fast alla barnen vill förstås åka genast.

I fredags var vi i Kaikoura över dagen. Vi behövde komma hemifrån och få lite fast mark under fötterna. Vi passade på att handla lite livsnödvändigheter som vi inte fick tag på i torsdags när vi handlade. Häromkring gapar hyllorna tomma i affärerna eftersom folk hamstrar och transporterna inte fungerar fullt ut. I de flesta butiker finns nu mera skyltar som bland annat talar om att man får köpa max 2 brödlimpor/kund.

Norr om Kaikoura ligger Kaikoura Range, ett bergsmassiv med flera toppar på över 2000m. När vi körde norrut var det många moln som huxflux försvann och framför oss reste sig snöklädda toppar. Det blev en otrolig effekt av det och så vackert. Detsamma hände oss förra gången vi var i Kaokoura, för ett år sedan.

Både på vägen upp och på vägen hem hade vi traditionell bakluckefika. På vägen till Kaikoura stannade vi så vi kunde njuta av en otrolig utsikt och på vägen hem stannade vi längs kusten. Vi hade tur på vägen hem för endast ett par timmar senare blockerades vägen, ungefär där vi stannade för att fika, av ett jordskred. Ca 15 000 m³ jord och sten rasade ner över både State Highway 1 och järnvägsspåret. Vägen är fortfarande i skrivandets stund blockerad och gods som skulle gått med tåg får nu färdas med lastbil vi Lewis Pass.

I spåren efter jordbävningen

I Rangiora har det varit lugnt det senaste dygnet, vi har inte märkt av de efterskalv som fortsätter terrorisera Christchurch. Efterskalven är i alla fall betydligt färre till antalet än de första dagarna efter det stora skalvet i lördagsmorse. Nyfikenheten tog idag över och vi åkte in till stan för att med egna ögon beskåda tragedin. Röjningsarbetet har framskridit fort och det är svårt att kunna tänka sig att en jordbävning på 7,1 härjade för mindre än en vecka sedan. Men det är klart, det är inte överallt som folk är lika lyckligt lottade. Stora högar med silt och på andra ställen tegel, skvallrar om vad som skett och rivningsarbetet av utdömda hus pågår för fullt.

I jämförelse med det stora skalvet i Skåne 2008 som mätte 4,2 så är det vi hade 32000 gånger starkare och med 1000 gånger mer jordrörelse. Fortfarande otroligt att ingen dog i denna tragedi. Här är en länk som visar alla jordskalv den senaste veckan.

Motorvägspåfarten blir som ny

Villan hade tidigare 3 skorstenar och en fin tegelmur.

Att denna byggnad fortfarande står kvar är obegripligt. Den lutade/putade mycket redan innan jordbävningen.

Tiden står stilla

Vi tog en liten promenad genom Botaniska trädgården och där möttes vi av en gräsand som kom springande mot oss, jagande 7 små gullefjun. Kan inte var lätt att hålla ordning på dem alla när de springer åt var sitt håll.

Moder jord har skakat mindre i dag än de senaste dagarna efter det stora skalvet i lördags morse. Vi vaknade dock 2 gånger under natten som gick av jordskalv med en magnitud på 5,4. Återigen blev det trångt i sängen, men det känns bäst att ha familjen samlad. De vise säger att det kan har varit de stora efterskalven vi väntat på, men i nästa andetag säger de att vi väntar på ett skalv på ca 6 enl Richterskalan. Vad vi kan göra är bara att vänta och se. Väntar gör vi, och stannar upp för att lyssna till varje okänt och konstigt ljud, och känna efter om det vibrerar i golvet/marken för att hela tiden vara beredd på det Stora. Marken har idag även skakat på norra ön där det inte har varit någon aktivitet registrerad sedan fredags. Vi är väldigt glada över att vi varit så lyckligt lottade hittills.

Alla skolor kommer att vara stängda ytterliggare en dag och en del ända fram till måndag 13/9. Nya besked kommer efter hand, men efter de "stora" skalven i natt måste alla byggnader kontrolleras igen för att de säkert ska kunna tas i bruk igen. Vattnet som hittills har klassats som hälsofarligt och skulle kokas minst 3 minuter innan förtäring har friats från de misstankarna i Rangiora med omnejd.

Christchurch nya godsterminal mitt mellan Rangiora och Kaiapoi

Sprickor i vägbanan

En påfart till motorvägen norrut

I efterdyningarna

Ett och ett halvt dygn efter jordbävningen så skakas vi fortfarande av en hel del efterskalv. Bara i natt hade vi 18 stycken. Som tur är blir de svagare allt efterhand men de varnar för ett eventuellt stort eftersklav med styrka 6 på richterskalan som kan komma när som helst. Det verkar som om vi i Rangiora klarat oss otroligt bra från skador. I Kaiapoi, bara en mil bort, är det många förstörda hus och oanvändbara gator där avloppsvatten och dricksvatten blandas till en vidrig sörja. Skillnaden mellan Rangiora och Kaiapoi är att Kaiapoi ligger närmare havet och är byggt på väldigt sandig och vattenfylld grund jämfört med Rangiora.

Det var med viss oro jag körde in till jobbet i eftermiddags. Vägarna var ojämnare än vanligt och innehöll en hel del sprickor och på en del ställen hade vägen sjunkit undan. En av påfartsramperna till motorvägen var helt förstörd. Det såg ut som en hel bataljon med stridsvagnar hade lekt krig på den. Huset som min arbetsplats ligger i, hade fått en del skador, spruckna väggar, dörrar som inte stängdes ordentligt och massor av gipsdamm från tak och väggar. Stämningen på jobbet var olustig och avvaktande. Cheferna var där för att kolla om någon behövde hjälp eller vara ledig, de ringde även runt till folk som inte var på jobbet. Jag blir imponerad av hur de hanterar läget, inte bara på mitt jobb utan samhället i allmänhet. Det verkar som om landet har varit väl förberedd för denna situation och de har varken över- eller underreagerat.

Under måndag och tisdag är skolorna stängda, dels för att alla byggnader måste kollas upp ordentligt innan de tas i användning igen, dels för att undvika eventuell smittspridning som kan orsakas av förorenat vatten. Just nu håller Sofia på att koka vatten så vi ska kunna ha till att borsta tänderna i, koka kaffe och allt annat livsnödvändigt.

På SVT sa de att det rådde utegångförbud i Christchurch pga plundring, detta är helt fel. Det har inte skett någon plundring alls utan innerstaden är avspärrad mellan 1900 och 0700 pga rasrisk i samband med eftersklav och det hårda vädret som väntas över natten. Det är helt otroligt att ingen har dött på grund av jordbävningen, ingen.

Nattens jordbävning

Vi mår bra men är lite omskakade efter att kl 04.35 vakna av att det dånade och skakade enormt i hela huset. Det lät som ett godståg kom körandes rakt genom sovrummet. Svårt att uppskatta hur länge det varade, men det kändes väldig länge och innan alla hade kommit ur sängarna och vi flytt ut i köket. Första tanken var att sätta oss i säkerhet under köksbordet vilket definitivt kommer att bestå efter en jordbävning. Nattens jordbävning mätte 7,1 på Richterskalan med epicentrum ca 5 mil från oss. När det väl lugnade sig återvände vi till sovrummet för att tränga ihop oss i vår säng och försöka somna om. Det var svårt, och det fortsatte med efterskalven. Vi har under morgonen och förmiddagen haft ca 15 efterskalv med de kraftigaste upp till 5,3 på richterskalan. De skador som vi upptäckt är att det blivit en spricka i putsen på bottenplattan till huset och ett vinglas som åkte i golvet. HV71-muggen ramlade också omkull, men den höll.

Värre är det inne i centrala Christchurch och väster om stan. Centrala Christchurch är avspärrat och man förbereder för evakuering. Flygplatsen är stängd men kommer förmodligen att öppnas senare idag. Även Kaiapoi är drabbad. Fasader har rasat, det finns sprickor i vägar och vattenledningar har brustit. Tur i oturen att det hände nattetid då det inte var så många ute på gatorna.

Vi har varit i kontakt med familjen Andersson-Svanbrink och familjen Danielsson under förmiddagen. Alla mår bra under omständigeterna och likaså våra övriga vänner.

Fler bilder och information på Stuff.co.nz