Idag har sommaren kommit på besök. Vi har kunnat njuta av strålande väder och en temperatur på 26 grader. Och det här är bara början på säsongen. Jordgubbarna som jag planterade för en månad sedan blommar för fullt och förhoppningsvis dröjer det inte så länge innan vi också kan äta av dem.

Igår onsdag var det återigen dax för Carolina att spela Touch Rugby. Även denna gången hade de oturen att förlora, men jag tror ändå att Carolina var den som var gladast när vi gick hem. Hon blev nämligen utnämnd till lagets bästa spelare. Kom då ihåg att första gången hon spelade detta överhuvudtaget var förra veckan. Hon kämpar väl och har mycket spring i benen. Som pris fick hon en stor chokladfisk. Carolina hann tyvärr äta upp hvudet på fisken innan jag tog fram kameran.

Vardag igen

Vad fort en månad kan gå. Igår eftermiddag var det dax att säga hej då till mamma och Bengan. Det har verkligen varit underbart att ha dem här ett tag och visst är det så att man ska avsluta när det är som bäst. Vi har hunnit se och uppleva så mycket de här veckorna men också bara umgåtts i hemmets stilla vrå. Som tur är ses vi igen om sisådär 8 månader igen. Undrar om tiden tills dess kommer att gå lika fort?
Hur ska man då sammanfatta dessa veckor? Jag tror att var och en av oss kommer att komma ihåg olika saker. Det har i alla fall varit höga berg och djupa fjordar, otroliga vyer, mycket bilåkande, sälar och delfiner, båtturer, skogspromenader (i vårt tycke genom djungel), provsmakning av både öl, vin och choklad samt bad. Pingviner fick vi tyvärr aldrig se trots att vi sökt efter dem på både ost-, väst- och sydkusten. Vi hoppas nu att hemresan för mamma och Bengan flyter på som den ska utan en massa missöden och att de vill komma tillbaka. Vi som är kvar i den södra hemisfären har nu sommaren och fler besök att se fram emot.

Efter att vi lämnat av ett par med lite resfeber på flygplatsen bar det av hemåt för att med god logistik få ihop resten av kvällen. Carolina hade sin första match i Touch, som är en variant av Rugby. Tyvärr förlorade hennes lag men de kämpade tappert. Emilia hade simning vid samma tid och senare på kvällen var hon med och uppträdde vid Ashley Music Festival. Festivalen är en sammansättning av elever från 3 skolor i Rangiora: Southbrook school, Rangiora Borough school och Ashgrove school. Emilia var med i Kapa Haka gruppen.

De senaste dagarnas äventyr

Efter att varit på resande fot i en veckas tid var det verkligen skönt att komma hem igen. Under helgen tog vi det mycket lugnt men på måndagen var det full rulle igen. Morgan började jobba och tjejerna började skolan igen efter 2 veckors lov. Anita och Bengan tog på måndagsmorgonen tåget till Picton och därefter färjan över till Wellington. Där stannade de i 2 dar och tog sedan flyget tillbaka.

Carolina har även hon varit på eget äventyr denna vecka. 3 dagar spenderade hon med sin klass i Hanmer Springs och de hade det toppen. Mer om detta kommer senare.

Torsdagen spenderade vi vuxna i Christchurch och botaniska trädgården. Det blommar för full där just nu och något som fascinerar är dessa gigantiska träd.

När tjejerna var lämnade i skolan på fredagsmorgonen åkte vi andra vidare norrut till Mud House för vinprovning. Vi hade turen att få samma guide som Morgan och jag hade förra gången vi var där. Att det dessutom bara var vi 4 under turen var ett stort +. Allt vin vi provade var gott och det fanns dessutom nyheter sedan sist. Det var 2 olika mousserande vita viner som var mycket goda. Enligt programmet är det bara 4 olika viner som man ska få provsmaka, men även den här gången hade vi provsmakat betydligt fler sorter. Lunchen intog sedan på favoritstället Pukeko Junktion.

Direkt när tjejerna slutade skolan plockade vi upp dem och åkte till Hanmer Springs för att ta oss ett kvällsdopp i de varma poolerna. Vi ville känna kontrasterna från den kalla luften och det varma vattnet. Väderprognosen hade visat att det skulle bli ca 25 grader under lördagen och det hade inte blivit detsamma. Därför åkte vi dit på fredagen, men den rätta känslan hade svårt att infinna sig då vädret var alldeles för bra.

Vädret igår visade sig inte bli alls så bra som det förutsades. Vi tog ytterliggaren en tur in till stan och botaniskan för att krama fler enorma träd.

Idag har solen lyst och Nordwestern blåst ordentligt. Vi åkte till Waikuku Beach för att i alla fall doppa tårna. En del av oss hade med sig baddräkt och tog ett ordentligt dopp i ett iskallt Stilla Havet.

Catlins coast

Första stoppet vi gjorde efter att vi lämnade Invercargill på torsdagsmorgonen var vid Waipapa Point. Vi hoppades få se både sälar och sjölejon samt pingviner. Vi lyckades i alla fall se ett magnifikt sjölejon. Pingviner har varit helt osynliga för oss under denna resa, trots att vi haft goda förhoppningar att kunna få se dem på många olika ställen runt kusten.



Nästa stopp längs Catlins kust blev vid Slope Point som är Nya Zeelands svar på Smygehuk, alltså den sydligaste punkten. Det är dock inte lika kommersiellt som i Sverige. Udden ligger nämligen i, ja just det, i en fårhage.





Vattenfall finns det även här och det är något som fascinerar hela familjen. Ett av de finaste på hela resan var McLenns. Det var en promenad på ca 30 min fram till fallet och den gick genom en tät regnskog och med en välgjord gångväg, så ingen risk att hamna fel. Det har varit många olika sorters skogar och terräng som vi stött på under den gångna veckan, men den här skogen var nog den vackraste jag stött på hittills.

Nya Zeeland mest fotograferade vattenfall, Purakaunui Falls, har hamnat även i vårt fotoalbum. Mitt i skogen finns detta och vi var inte ensamma om att hitta hit. Turisterna kom och gick i en strid ström. Men vad gör det när man har ögonen på denna vackra natur.

Enligt vår GPS tar resan mellan Invercargill och Dunedin ca 3 tim och 20 min. Eftersom det finns så mycket att se på vägen var vi i Dunedin hela 9 timmar efter det att vi lämnade Invercargill. Som jag tidigare skrivit, Catlinskust har mycket att visa upp. Fredag morgon och vi åkte till en av Dunedins höjdpunkter. De kan stolt visa upp Världens Brantaste Gata - Baldwin Street. Lutningen är 1:2,86 vilket är detsamma som 35%. Jämför detta med sk Göteborgsbacken i Jönköping som har en lutning på 6%. Vi körde naturligtvis uppför och jag var glad att det inte var jag som satt bakom ratten och att det var Morgan som gjorde det. Vill man, går det att skaffa ett certifikat på att man har tagit sig upp för backen och överlevt.

Efter den hissnande upplevelsen tog vi en rundtur på Speights bryggeri och fick även provsmaka hela deras sortiment av öl och läsk. Det var gott även om kl var 11 på förmiddagen.

För att allas smaklökar skulle få uppleva något gott tog vi direkt efteråt en rundtur på Chokladfabriken. Tjejerna uppskattade detta mest av allt på hela resan, så det blev i alla fall en bra avslutning.

På resande fot

Vi är fortfarande på resande fot och har idag kommit till slutet av riksväg 1. I Bluff säger de dock att det är början av riksvägen. Vi spenderar natten i Invercargill, och summerar det med ett lokalt ordspråk: "Bluff is the asshole of the world and Invercargill is 20 km up". Vi hade hört att Invercargill inte skulle vara någon vacker stad och detta är verkligen ett ställe som gud glömde. Imorgon ska vi till The Catlins coast och återigen uppleva (förhoppningsvis) vacker natur och andra sevärdighet.

Fox Glacier

Lake Wannaka

I söndags passerade vi Fox Glacier och det vackra Haast Pass ner till Wannaka där vi sov den andra natten på vår resa. Den här gången fick vi uppleva västkusten i strålande sol, vilket är ovanligt för på västkusten regnar det i stort sett alltid.

Queenstown i fjärran

Emilia o Morgan

Måndagen spenderade vi i Queenstown och detta gav mersmak. Vilket ställe för de som gillar adrenalinkickar! Medan de "gamle" tog en promenad tog familjen linbanan och därefter ytterliggare en lift upp till toppen för att prova på Luge. Detta är som rodel fast med hjul och hur kul som helst. Deras slogan "En gång är inte tillräcklig" stämde. Utsikten från toppen var dessutom helt otrolig. Hit ska vi igen.

Färden fortsatte därefter till Te Anau och på kvällen tog vi en båttur till en lysmaskgrotta. Vi gick 120 m rakt in i berget för att sedan åka båt ytterliggare en bit. Det var kolsvart under båtfärden i grottan för att maskarna skulle lysa mycket. Det hela såg ut som en stor stjärnhimmel.

Doubtful sound

Igår tisdag, var vi på ytterliggare båtturer. Den här gången till Doubtful Sound via Lake Manapouri. En härlig dag med ortoligt fina vyer av snöklädda bergstoppar, branta berg klädda med regnskog, en stilla fjord och ett vilt hav. Vi hade tyvärr inte turen med oss när det gällde pingviner och delfiner, men fick i alla fall se sälar. För att ge oss en riktig naturupplevelse stannade vi till och kaptenen stängde av båtmotorn. Alla ombord ombads att vara helt tysta och inte göra något som kunde störa tystnaden, inte ens fotografera under en kort stund. Det var en upplevelse att bara höra naturens egna ljud såsom fågelkvitter och vattenfall.

Resan påbörjad

Efter att våra gäster kommit över jetlagen har vi idag påbörjat en veckas rundresa i detta underbart vackra land. Vi tog vägen över Arthur's Pass till västkusten och vidare söderut till Franz Josef, där vi ska tillbringa första natten. I Arthur's Pass blev vi mötta av 4 Kea-papegojor på första stället vi stannade på. På nästa ställe fanns ytterliggare en och så fortsatte det under dagen. Kea fåglar finns det gott om.


Ikväll åkte vi upp till glaciären Franz Josef innan solen gick ner. Vi var "bara" på utkiksplatsen, men det är en fantastisk vy även därifrån.