Skulle vilja skriva att vardagen är här igen, men det är bara delvis sant. I Rangiora går livet vidare utan några större påverkan och det känns väldigt konstigt att det bara 3 mil söderut mer eller mindre ser ut som en krigszon. I alla fall är det så det ser ut på TV. Vi har inte varit inne i stan. Morgan har visserligen varit på jobbet, och på vägen dit ser det ut nästan som vanligt. Det enda som är annorlunda är att vägen är mer guppig.

Våra tjejer börjar skolan imorgon igen och det är med blandade känslor de ser fram emot det.
Familjen Andersson-Svanbrink kommer att bo hos oss tills vidare. De kommer inte att bo i sitt hus i Cashmere utan letar efter ett nytt. Det kan ta sin lilla tid, de är inte ensamma om att behöva ett nytt boende.

Dagen efter

Det har nu gått mer än ett dygn sedan skalvet på 6,3 skakade om oss rejält. Vi är väldigt lyckligt lottade som bor i Rangiora just nu. Vi har inga materiella skador förutom en liten ny spricka i fasaden. Tjejerna var i skolan när det hände och Morgan och jag var hemma. Eftersom skalvet var så ytlig, endast på 5 km djup, så gungade marken betydligt mer denna gång. Djupet nu kan jämföras med den stora på 7,1 den 4 september på 45 km djup. Morgan hämtade barnen strax efter skalvet och skolan stängdes. Skolan har varit stängd även idag och kommer att vara det veckan ut.

Efterskalven efter detta har fortsatt med flera stycken i timman sedan 12.51 igår och väldigt många har varit över 4 på Richterskalan. På Geonet (se nedan) visas de 30 senaste skalven.

Vi har haft huset fullt med nattgäster den gångna natten och kommer att ha det ett tag framöver. Det var Jon och Brenda och deras 2 barn vars hus var helt upp och ner vänt. Det är fortfarande beboeligt och de har idag varit och röjt. Det hade tyvärr varit ett par typer sent i går kväll med ficklampa och tittat runt i deras trädgård men grannen hade upptäckt dem och skrämt iväg dem. Därför vill de sova i huset inatt så att ingenting händer trots att det är kaos.

Mattias och Emilia och deras 2 döttrar har även de sovit här i natt och kommer att göra det ett tag framöver, i väntan på byggnadsinspektörernas utsago. Deras hus är troligen inte beboeligt längre. http://andersson-svanbrink.blogspot.com/

Länkar:

Geonet

TV Nya Zeeland

Stuff

Sydvenskan

Skånskan

Stort efterskalv

I eftermiddags vid 1250 kom det kraftigaste efterskalvet sedan den stora jordbävningen den 4 september. Skalvet var på 6,3 och bara en mil från centrum av Christchurch. Vi alla mår bra och är fysiskt oskadade men det tar på nerverna. Emilia och Mattias, som bor väldigt nära det sista skalvet, är också OK.

Enligt bilderna på tv så är det mer skador inne i stan än vid förra skalvet. Katedralen har rasat, flera högre hus har rasat, gator förstörda. Många är skadade, inga dödsfall bekräftade men det är bara en tidsfråga, tyvärr.

Oj vad tiden går fort när man har roligt. Veckan som gått har verkligen flugit iväg. Måndag, tisdag och onsdag förra veckan var det vanlig vardag här hos oss. Det innebär att tjejerna gått i skolan, Morgan jobbat och jag har umgåtts med mina vänner och hunnit vara på gymmet. På onsdagskvällen kom fam Bjällmark och Walde tillbaka från deras resa. De hade sett mycket av det som sydön har att erbjuda, allt från glaciärer och regnskog till fjordar och höga berg. De var mycket nöjda med sin rundtur och pratade varmt om Milford Sound.

På torsdagen hade Maria och jag en dag för oss själva och vi tog tillfället i akt att bege oss ut på vandring. Det blev en härlig (och svettig) 4 timmars vandring uppför, till toppen av Mount Thomas (1023 möh). Vägen dit var kantad av Nya Zeelands sk nativ forest (inhemsk skog) som är väldigt tät och annorlunda mot den svenska. Det hade regnat dagen innan och därför var det flera vattenfall som vi fick gå och till och med försöka klättra över. Det var en otrolig känsla att komma upp på toppen och att få se den fantastiska utsikten därifrån. Vandringen nedåt var betydligt kortare och brantare. Det tog oss 2 timmar, genom planterad tallskog, att komma tillbaka till bilen.

På väg uppför.....


Äntligen framme.....

Del av utsikten över Christchurch och Canterbury Plains från toppen.

Fika på toppen...

I lördags var det återigen dax att ut och fara en sväng. Den här gången bar det av till Cosair Bay för sol och bad, men vi tog omvägen via Summit Road över Banks Pensula för att få utsikt över hela Christchurch. Vi hade en underbar dag vid stranden och att bygga sandslott är alltid roligt.


Som sagt, tiden går väldigt fort emellanåt och Maria, Anders, Wilmer, Malte och Walde är nu redan på väg hem till Sverige igen. 4 veckor har förflutit väldigt fort men vi har haft 4 otroligt bra veckor tillsammans. Vardagen är här igen och lugnet och tystnaden har återigen lagt sig i Casa del Eklöv.

Ett resklart gäng på väg hem....

Senaste veckan

Idag har det varit varmt. 36 grader har termometern visat och det är den högsta temperaturen som vi har haft sedan vi flyttade hit för drygt 1,5 år sedan. Varmast i landet var det i Timaru (söder om Christchurch) med 40,2 grader. Emilia har spenderat dagen i ett köpcenter med sin bästis och Carolina, Morgan och jag åkte in till Botaniskan och lyssnade på live musik framfört av "The Easy Heart". Det var skönt att sitta i skuggan och lyssna på bra musik. Gänget som satt framför oss var uppe och dansade swing och jag måste säga att det ryckte nog lite i både mina och Morgans ben fast det är länge sedan vi dansade senast.

Walde, Maria, Anders och pojkarna åkte i torsdags iväg på en egen tur runt sydön och kommer inte tillbaka till oss förrän på onsdag. I skrivandets stund befinner de sig i Arrowtown utanför Queenstown och har det mycket bra. Imorgon bär det av till Milford Sound och Te Anau för deras del.

I tisdags började tjejerna skolan igen efter sommar- kominerat jullov. Emilia började nu 8:an vilket också är den högsta årskursen på skolan. Hon har kvar samma lärare som förra året men 2/3 av klassen är nya klasskompisar. Carolina började 5:an och fick byta lärare och några klasskompisar. De har tyckt att den gångna veckan har varit väldigt bra och längtar till skolan i morgon igen.

Jag följde med Walde, Maria, Anders och pojkarna till Akaroa i tisdags. Vi hade en underbar dag i denna lite avlägsna by. Vi åkte med båt ut i Akaroa Harbour för att titta på Hektor delfiner och sälar. Turen var med oss så jag (vi) fick äntligen se 3 pingviner simma omkring. Tyvärr finns de inte på bild, men trots detta är det sant.

Anders, Malte, Wilmer, Walde och Maria på båtutflykt.

Jag och pappa med Akaroa Harbour i bakgrunden

Tasman Bay del 3

Fredags förmiddagen spenderade vi på Rabbit Islands gyllene strand. Solen strålade från en klarblå himmel även denna dag men vi behövde definitivt inte trängas på stranden för det. Rabbit Island erbjuder nämligen en 16 km lång vit sandstrand. Otroligt härligt!

Emilia leker i sanden med kusinerna...

...för att sedan ta sig ett dopp, här med Carolina.

Morgan och Walde var däremot inte sugna på bad och sol denna förmiddag så de tog en liten tur själva och var snälla nog att hämta upp oss några timmar senare. Vi åkte därefter in till Nelson, lunchade, strosade omkring och passerade dessutom det svenska kondiset. Det blev några dammsugare, biskvier och chokladbollar inhandlade. Det smakade inte riktigt så svenskt som vi (jag, Morgan och tjejerna) hade hoppats på men självklart ett helt godkänt substitut.

Lördag morgon vi gav oss iväg på ytterliggare äventyr. Vädret denna dag var soligt men inte alls så varmt som det varit tidigare då vindarna denna dag kom från söder. Männen i vårt sällskap hade bestämt sig för att åka och titta på ett stort sjunkhål. Det tyckte vi andra inte verkade så intressant så vi - Maria och jag + alla barn blev avsläppta vid Kaiteriteri. Här fanns en härlig sandstrand och en stor lekplats. Den första timmen spenderades på lekplatsen och i alla fall de minsta var mycket nöjda. Efter att vi ätit våra medhavda lunchmackor gjorde barnen fina sandslott och djupa hål.

Emilia står upp i sin grop och

även Carolina har fötterna långt ner i sanden.

Medan vi roade oss i Kaiteriteri åkte Morgan, Anders och Walde vidare upp på Takaka Hill och närmare bestämt till Harwood's Hole, som är ett av Nya Zeelands största sjunkhål med sina 50 meter i diameter och 183 meter djupt.

Söndag morgon och det var dax att bege sig hemåt igen. Denna gång körde vi via Blenheim och Kaikoura. Vi stannade till på Villa Maria Vingård och provsmakade vin och visst blev det att vi köpte en flaska även denna gång. Favorit i repris.

Maria vid Villa Maria