Flyttdag

Hela dagen har vi ägnat åt flytten. Släpet vi hyrt för dagen var inte så stort så turerna mellan husen har varit ganska många. Tur är då att det inte är så långt. Vi vill säga ett STORT TACK till Emilia och Ida som har hjälpt oss idag!

Internetanslutningen i det nya huset är inte klart än så vi kommer att vara off-line några dagar.

Flytten har börjat

Det har varit full rulle hela dagen för hela familjen idag. Morgans dag började först då hans klocka ringde redan 05.15 för att vara på jobbet 06.30. Vi andra fick i alla fall sova fram till 06.55. Innan barnen skjutsades till skolan var pannkakorna gräddade och mackorna bredda till barnens lunchlåda. De lämnades av vid skolan 08.54 och jag fortsatte till Christchurch för mitt fredagsumgänge på Canterbury Womens Club. Kl 12.00 gav jag mig iväg därifrån för att hämta nycklarna till nya huset och träffade sedan Morgan på Northlands Mall för att äta indisk lunch och inhandla födelsedagspresent.

Väl hemma igen vid 13.30 tiden började vi köra flyttkartonger till nya huset och det blev några rundor. Vi hann med 30 kartonger så nu är det mest möbler kvar. Barnen som inte sett huset från insidan tidigare hämtades på skolan kl 15 och åkte sedan direkt till nya huset. De fick välja vilka sovrum som skulle bli deras och båda blev nöjda med sina val. Strax efter 16 körde vi tillbaka till Christchurch, närmare bestämt Cashmere och till Familjen Andersson-Svanbrink på BBQ då Emilia fyller år idag. En mycket trevlig tillställning med god mat och trevligt sällskap, även om vi slogs med myggen mot slutet av kvällen. Nu är det sista natten i detta hus och vi hoppas att vi sover gott även i natt.

Endast en dag kvar...

...och nu är packandet i full gång igen, fast denna gång får vi göra det själva. Vid förra flytten hade vi professionellt folk att göra det åt oss. Visserligen var flytten något längre då än vad den blir nu, 1800 mil mot 600 m. En stor skillnad mot att flytta denna gång mot tidigare flyttar vi varit med om, är att vi slipper rensa ut en massa skräp och gamla saker som aldrig används. Vi har (som tur är) inte hunnit samla på oss så mycket än. Carolina har blivit en hejare på att vika kartonger som vi andra packar i. Imorgon hämtas nycklarna i Christchurch till nya huset och sedan börjar grovgörat med att bära. Har ni inget för er i helgen är ni välkomna hit. Flyttölen står på kylning.

Emilia har fått utmärkelse

Southbrook School Summer Fair

Idag har barnens skola haft basar där varje klass har haft sitt eget stånd och sålt allehanda saker. Det var allt ifrån godis, hembakat, grillad korv, chokladhjul, loppsaker till kryddväxter. Emilias klass sålde böcker och Carolinas klass sålde ägg. Böckerna hade klassen samlat in själva och Carolinas klass hade målat och dekorerat äggkartonger i alla möjliga färger och utseende. De kartonger som hade förvandlats till spindlar var lite mer svårsålda än de som hade pyntats med paljetter.


Det som var mest attraktivt var ståndet där det man skulle kasta blöta tvättsvampar på lärarna. 3 svampar för 1 dollar. Flertalet av lärarna inkl. rektorn ställde upp och de fick stå ut 10 minuter var och blöta blev de. Carolina får in ett riktigt lyckoträff på en av hennes fröknar, Mrs Leckie.

För underhållningen stod skolkörerna som sjöng och maorigruppen Kapahaka som dansade maoridans. Haka är från början maoriernas krigsdans som utfördes av endast män. Kapa står för både man och kvinna.

Skolkören är uppdelad i två körer där en är för de äldre barnen och i den sjunger Emilia. Den andra är för de mindre barnen och i den sjunger Carolina. Som synes på bilden ovan har barnen tomteluva och andra glitterdiadem på sig och ja, de sjöng julsånger.

Fler svenskar?!?

Undrar om det finns fler svenskar i Rangiora?

Flygplansböcker

I varje flygledningscentral finns det alltid några olika flygplansböcker så att flygledarna kan kolla in hur de olika flygplanstyperna ser ut. Ett flygplan på en radarskärm är en liten fyrkant oavsett om det är en liten Piper eller en stor Airbus, det är bara "svansen" bakom som skiljer beroende på hastigheten. Som svensk blev jag förvånad och lite stolt över att på omslagen av de två flygplansböcker som fanns på Ohakeasektorns bokhylla finna Saabs och svenska flygvapnets stoltheter.


Som ni ser är inte litteraturen direkt färsk men det spelar ingen roll när Viggen finns på den vänstra och Gripen på den högra. Heja Sverige!!!

Stieg Larsson och Fotboll

I dagens tidning så var Sverige representerat med en halv sida om Stieg Larsson och hela såpoperan runt hans bortgång. Det var återgivet ungefär som i Sverige men inte så mycket svartmålning av hans gnidne far och bror som de förtjänar.

På sportens framsida kunde vi idag läsa om, nä inte rugby, utan fotboll!!! Nya Zeelands landslag spelade en avgörande kvalmatch mot Bahrain. Vinst skulle betyda en plats i fotbolls-VM i Sydafrika nästa år. Landslaget, som heter All Whites jämfört med rugbyns All Blacks, har inte spelat VM-slutspel sedan 1982.

Det var en självironisk bit som visar på den insnöade rugbyandan som finns här ner. Den löd så här i korthet:

Det finns de Neandertalsliknande sportidioter som tycker att denna match har blivit uppblåst alldeles för mycket. De tänker som de soldater från andra världskriget om fortfarande letade fiender i djungeln på någon bortglömd ö i Stilla Havet årtionden efter att kriget var slut.
Fotbollens betydelse i världen har äntligen uppdagats på planetens mest tjurskalliga rugbyfäste. Det går inte att ta miste på det uppsving fotbollen har chans att få i Nya Zeeland med en seger i kvällens match.

Hur gick det då? Nya Zeeland besegrade Bahrain med 1-0 och får åka till VM. Efter att ha sett matchen så tror jag att Sverige hade haft större chanser än något av dessa länder men nu är inte VI där, så då kanske man får hålla på sitt andra hemland.

The Royal New Zeeland Cup and Show Week

Denna vecka är det New Zealand Cup & Show Week med massor av olika evenemang runt om i Christchurch och imorgon fredag är det Canterbury Anniversary vilket innbär att det är en "röd dag" i almanackan endast för Canterbury dvs inte för hela landet. En av de stora händelsarna denna vecka är The Show (The Canterbury Agricultural and Pastoral Show) vilken fick en påhälsning av oss idag. Det är här landet möter staden och detta skulle man kunna kalla för jordbruksmässa. Stora maskiner, små maskiner,


ångmaskiner, bilar, husbilar, studsmattor, karuseller, mat, massor av får,

tjurar, hästar, lamor och mycket folk kan nog sammanfatta det hela.

Tjuren på bilden ovan tyckte vi var imponerande. Den deltog i en utställning tillsammans med 11 andra nästan lika stora tjurar, men den kom inte med bland de 6 främsta, fast den var vår favorit i den klassen. Vi kollade även in utställningsmjölkkor och alpackor.

Mitt i vimlet kom det fram en engelsman som tyckte att vi skulle ha en broschyr om bredband på landet. Det var Christians som bussade sin kollega på oss, herr Danielsson stod några meter bort och bara skrattade.

En trevlig dag som vi kunde åtnjuta utan det stora kaoset som kommer i morgon på den lediga dagen, tjejerna har haft en extra ledig dag från skolan. Nu är Carolina på övernattningskalas och Emilia ska ha nattgäst.

Ett steg närmare

I dag har jag haft prov på den lokala drifthandboken, Main Trunk Procedures. Prov är inget nytt inom flyglederiet för mig men att ha det muntligt var nytt. Jag var lite nervös innan, inte för provet men för upplägget med det muntliga. Provet gick bra och jag blev godkänd. För mig är muntligt prov mycket trevligare och behagligare än skriftliga. Fördelen är att du kan förklara mer, bevisa att du har förstått de olika reglerna som finns och inte bara lärt dig rabbla dom. Nu har jag "bara" ett prov kvar och det går av stapeln i januari och behandlar det centrala regelverket, Manual of Air Traffic Service, MATS. Då kommer inte bara utbildningsansvarig att vara med utan också en examinator för att kontrollera att det hela går rätt till. Med det är då, nu firar vi med ett gott glas vin och nationalrätten Fish & Chips.

Final i rugby

I kväll bar det av till AMI Stadium i Christchurch för finalen i de Nya Zeeländska rugbymästerskapen eller Air New Zealand Cup som det heter. Det var seriesegrarna Canterbury (från Christchurch) som tog emot huvudstadens stolthet Wellington. Det började med att matchbollen kom till arenan med helikopter. Sedan följde nationalsång "God defend New Zealand" i vederbörlig ordning. Nationalsången är tvåspråkig där första halvan sjungs på maori och andra halvan på engelska. Vi tyckte inte folk sjöng med i början men det ändrades när den engelska biten kom, de flesta kunde eller ville inte sjung på maori. Emilia och Carolina sjöng på både maori och engelska, det två lite avundsjuka föräldrar som lyssnade och vi blev imponerade av våra döttrar.


Spelet började mycket bra för Canterbury och de ledde efter två minuter med 7-0. De fortsatte att dominera den första halvleken och i halvtid stod det 18-3. I andra halvlek höll Canterbury emot bra men sedan kämpade sig Wellington tillbaka och när det var 5 minuter kvar stod det 25-20. Canterbury fick en straff och kunde fastställa slutresultatet till 28-20.


De ca 15 000 människorna var till sig av glädje, vi instämde också i hyllningarna eftersom vi bor ju ändå i Canterbury. Nu byggs arenan om till Cricketsäsongen för att sedan åter vara rugbyarena i februari när nästa liga börjar, Super14. Då är det de bästa lagen i Australien, Sydafrika och Nya Zeeland som möts. För övrigt hade denna arena passat ypperligt för ett Grand Prix i speedway (kan du hälsa Ole det, Martin?).

Bärhjälp sökes

Nu ska vi flytta. Vi har hittat ett nästan nybyggt hus i Rangiora som verkar passa oss riktigt bra. Det ligger inte så långt ifrån där vi bor nu men hela området är modernare. Huset har tvåglasfönster, heltäckningsmatta och en lättskött trädgård utan pool. Enligt normal nybyggnadsstandard i Nya Zeeland ligger tvättstugan i dubbelgaraget (inget får man ha ifred). Vi får huset redan den 27 november och planerar att vara flyttade och klara en vecka senare då det bär iväg till Sydney.

26 grader varmt i November!!!

Fotbollsresultat

För er som som är sportintresserade presenteras här dagens fotbollsresultat:
Emilias lag vann 6-0 mot Fernside School
Carolinas lag vann 5-3 mot New Life School

Cykeltur till Ashley River

Medan Morgan jobbade tog tjejerna och jag på oss cykelhjälmarna och satte kurs mot Ashley River idag. Efter att ha irrat runt ett tag bland snåren längs floden hittade i alla fall fram till flodbanken. Vi kan konstatera att Rangiora-borna har soptippar lite varstans bland snåren och tydligen snåla av sig, då den kommunala soptippen är i andra änden av byn. Vad vi kunde se fanns inga skyltar uppsatta att man inte skulle kunna dumpa sitt skräp där, så kanske det är lagligt, men fy så det såg ut.

Nere vi flodbanken var det dock rent och snyggt, ingen soptipp där i alla fall. Naturligtvis hade vi fika med oss som vi avnjöt i solskenet.

Väl hemma igen fick vi börja med att tvätta cyklarna för de blev väldigt leriga på vägen till floden. På hemvägen hittade vi en betydligt bättre och torrare väg än den som vi tog på vägen dit. Tjejerna var jätteduktiga, så nu blänker alla 3 cyklarna.