Vad fort en månad kan gå. Igår eftermiddag var det dax att säga hej då till mamma och Bengan. Det har verkligen varit underbart att ha dem här ett tag och visst är det så att man ska avsluta när det är som bäst. Vi har hunnit se och uppleva så mycket de här veckorna men också bara umgåtts i hemmets stilla vrå. Som tur är ses vi igen om sisådär 8 månader igen. Undrar om tiden tills dess kommer att gå lika fort?
Hur ska man då sammanfatta dessa veckor? Jag tror att var och en av oss kommer att komma ihåg olika saker. Det har i alla fall varit höga berg och djupa fjordar, otroliga vyer, mycket bilåkande, sälar och delfiner, båtturer, skogspromenader (i vårt tycke genom djungel), provsmakning av både öl, vin och choklad samt bad. Pingviner fick vi tyvärr aldrig se trots att vi sökt efter dem på både ost-, väst- och sydkusten. Vi hoppas nu att hemresan för mamma och Bengan flyter på som den ska utan en massa missöden och att de vill komma tillbaka. Vi som är kvar i den södra hemisfären har nu sommaren och fler besök att se fram emot.
Efter att vi lämnat av ett par med lite resfeber på flygplatsen bar det av hemåt för att med god logistik få ihop resten av kvällen. Carolina hade sin första match i Touch, som är en variant av Rugby. Tyvärr förlorade hennes lag men de kämpade tappert. Emilia hade simning vid samma tid och senare på kvällen var hon med och uppträdde vid Ashley Music Festival. Festivalen är en sammansättning av elever från 3 skolor i Rangiora: Southbrook school, Rangiora Borough school och Ashgrove school. Emilia var med i Kapa Haka gruppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar