Skulle vilja skriva att vardagen är här igen, men det är bara delvis sant. I Rangiora går livet vidare utan några större påverkan och det känns väldigt konstigt att det bara 3 mil söderut mer eller mindre ser ut som en krigszon. I alla fall är det så det ser ut på TV. Vi har inte varit inne i stan. Morgan har visserligen varit på jobbet, och på vägen dit ser det ut nästan som vanligt. Det enda som är annorlunda är att vägen är mer guppig.

Våra tjejer börjar skolan imorgon igen och det är med blandade känslor de ser fram emot det.
Familjen Andersson-Svanbrink kommer att bo hos oss tills vidare. De kommer inte att bo i sitt hus i Cashmere utan letar efter ett nytt. Det kan ta sin lilla tid, de är inte ensamma om att behöva ett nytt boende.