Tramping och speedway

Efter en ordentlig frukost packade vi fikakorgen och åkte till Glentui för en promenad i skogen. Det gick både uppåt och nedåt på denna lilla vandring vid Glentui river. Naturen är enastående och på frågan om någon saknade den småländska tallskogen var svaret enhälligt NEJ. Efter en timma var vi åter vid bilen för att avnjuta den efterlängtade medhavda fikan.

Sedan bar det iväg till Moore Park för att titta på speedway. Moore park är döpt efter 1954 års världsmästare Ronnie Moore. Det är inte riktigt på samma sätt som att se på speedway i Sverige konstaterade vi när vi körde in genom portarna. Det var en liten känsla av att ha hamnat in i filmen Bilar. I filmen (som endast handlar om bilar) står bilarna runt om arenan och hejar. Här stod bilarna runt om arenan och de flest satt kvar i bilen och tittade på speedwayen. Några entusiaster hade dock med sig egen stol som då stod uppställd precis framför bilen.


Det var olika kategorier av speedway idag bla knattar, juniorer, fyrhjulingar, speedway och speedway med sidovagn. Kvaliteten på förarna varierade väldigt, det var som en gammal hederlig B-lagsmatch i början av 80-talet hemma. Arenan var också ett kapitel för sig, dels parkeringen på vallen, dels säkerhetsnivån i allmänhet. I Sverige har alla elitseriebanor luftstaket, varningslampor och minst två meter mellan publiken och banan. Här var det träplank med jord på andra sidan, dvs stenhårt att åka in i. Publikavspärrningen var ett staket som satt fast på baksidan av planket. Det finns mycket att önska här vad gäller speedway. Detta kanske förklarar lite varför de inte har haft en världsstjärna här sedan Ivan Mauger.


Det som var riktigt kul var sidovagnsspeedway. Väldigt annorlunda mot vanlig speedway, kolla in noga på bilderna så ser ni att de är två på varje cykel och att de kör åt fel håll. En annan kul grej var quadbikes, det var så att man blev lite sugen att testa.